Finska Forstföreningen får då och då erbjudanden av kommunikationsbyråer med
budskapet att ”vi kan hjälpa er att korrigera skogsbrukets dåliga rykte”.
Sådana erbjudanden är inte särskilt lyckade, därför att utgångspunkten är fel.
Det är en illusion att skogsnäringens rykte på ett eller annat sätt är
dåligt. I dylika sammanhang har jag ofta citerat Ignacio Ramonet, grundare av
Attac-rörelsen. Han har sagt att det är ett grundläggande misstag att
föreställa sig att världen ser ut som i massmedierna.
Beträffande skogarna stämmer bilden bra. På basis av opinionsundersökningar
och till exempel respons på kommunikationsprojektet Skogens Finland, vet vi att
ryktet är bra.
Det är naturligtvis lätt att få människor att motsätta sig kalhyggen, om man konstruerar frågorna rätt. Ändå är ryktet inte dåligt, inte ens i tidningsspalterna, vilket vi vet tack vare olika medieuppföljningar.
Det finns egentligen bara 2–3 finländska medier, som man med rätta kan
beskriva som skogsbruksmotståndare, men helst låter jag andra göra det.
Finland är så till vida ett exceptionellt land att de flesta har en åsikt om
skogarna. De, som gör opinionsundersökningar, säger att andelen
jag-kan-inte-säga-svaren alltid mycket liten då det gäller skog.
Det lönar sig att komma ihåg det här också då vi bedömer utlänningars
uppfattningar om de finländska skogarna och användningen av dem. Faktum är att
de inte vet någonting om detta. Om man inte arbetar med skog, beror
uppfattningen om den på vad man råkat höra eller uppleva. Om det finns bara
lite skog i hemlandet och betydelse av dess användning är liten, är det
naturligt att man inte vet särskilt mycket om den.
Man tror att skogen används lika överallt. Om nyheterna om skogen i det egna
landet berör skogsskador och förlust av biologisk mångfald, tror man att det är
lika i alla länder.
Det här framkommer också ur den respons vi fått på artiklar i webbtidningen
forest.fi då vi gjort reklam för den i sociala medier i Centralaeuropa.
Man anser att förnuftigt ekonomiskogsbruk inte är möjligt. Ofta vet man inte
ens att man själv använder skogsprodukter nästan hela tiden. Och om man vet
det, anser man att alla andra material, till exempel hampa, ändå är bättre än
trä.
Borde man försöka ändra situationen och hur? Jag vet inte.
Om svaret är ja, är det åtminstone inte något som Finland ensamt kan göra.
Många ekonomiska organisationer, så som FN-organisationerna FAO och UNECE
försöker förändra läget. Men det lyckas knappast utan skogsnäringens medverkan.
Skogsnäringen måste föra sin egen talan. Om det överlåts åt andra, gör de som
de vill, och det är inte nödvändigtvis ett bra alternativ för näringen.
Skogsbranschen i Europa har också förr genomfört gemensamma projekt, till
exempel, grundandet av PEFC. Kommunikation hänger bara på viljan, men
resultatet av den kan man inte förutspå.
Artikeln publicerades i tidningen Skogsbruket i december 2021.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti